The Medium (Playstation 5-versionen)

DualSense-kontrollen förhöjer upplevelsen i The Medium

Speltitel: The Medium || Spelat på Playstation 5 (Finns tillgängligt på PC, Xbox Series X/S och Playstation 5)

Spelbeskrivning: UPPDATERING FÖR PLAYSTATION 5-VERSIONEN: Den här recensionen blir väldigt kort då denna sektion endast behandlar Playstation 5-versionen av spelet. Jag håller med mina kollegor, Jakob och Fredrik, kring deras bedömning av spelet i deras originalrecension av The Medium här nedanför. Det är ett skräckspel fyllt av pusselelement där du navigerar huvudkaraktären Marianne genom två dimensioner samtidigt, vilket jag älskar och tycker känns fräscht när det kommer till skräckgenren. Tyvärr finns det brister här och där som drar ner betyget, men på det stora hela är detta ett bra spel. Den största nyheten med Playstation 5-versionen är att man har använt sig av DualSense-handkontrollens olika funktioner för att förhöja känslan i spelet. När man skiftar fram och tillbaka mellan de två dimensionerna så vibrerar handkontrollen och ger taktil feedback på ett sätt som Xbox-versionen inte gjorde. Spelet i sig är ju självklart inte bättre på grund detta, men upplevelsen förhöjs en aning och det gör att det känns lite läskigare när saker händer på skärmen. The Medium är fortfarande ett atmosfäriskt och underhållande skräckspel som gör sig bra på Playstation 5. Den taktila feedbacken i handkontrollen och de snabba laddningstiderna gör detta till ett klockrent köp om du inte äger en PC eller Xbox och älskar skräckspel. ORIGINAL: Efter att ha sett någon enstaka trailer på spelet så bestämde vi oss, Jakob och Fredrik, att spela detta spel tillsammans. Dels för att inviga Jakobs nya gamingrum, men även för att känslan var att The Medium skulle skrämma slag på oss. Men det gjorde det inte. Det var snarare mer kusligt än läskigt med ett, till början, lågt tempo. Det är väldigt fascinerande att vi båda var enade om vad vi tyckte var bra och dåligt med The Medium. Nu kör vi! The Medium placerar dig i rollen som Marianne, en karaktär som är kapabel att prata med dem döda och ha kontakt med dödsriket. Från ung ålder har Marianne upplevt en återkommande mardröm - en liten flicka som blir jagad och skjuts av en okänd man. Marianne har ingen aning vilka dessa personer är, och ändå är det genom denna vision och många andra som hennes krafter vaknar till liv. En välsignelse och förbannelse som hon vid vuxen ålder lärt sig behärska med hjälp av sin fosterförälder Jack. Berättelsen tar vid när Marianne går runt på Jacks begravning och ett mystiskt telefonsamtal från en man vid namn Tomas avbryter och som säger sig veta vem och vad Marianne är. Tomas fortsätter med att berätta att dem måste träffas, att bara hon och endast hon kan hjälpa honom. Platsen som han vill att dem ska träffas på är inte direkt något mysigt familjärt ställe, utan en gammal ödslig familjeanläggning från forna sovjet som troligtvis sett sina bättre dagar. Den gråa och dystra arkitekturen ger en kuslig och smärtsamt kall känsla vid första anblick, vilket är början av konstant kalla kårar under resterande del av historien. För att försöka undvika att inte säga för mycket kring handlingen då spelet i sig är värt att upptäcka på egen hand, så är det värt att spendera tiden eftersom spelet intensifieras och blir alltmer spännande ju längre in i historien du kommer. Så låt oss istället prata om hur spelet faktiskt känns att spela. Man upptäcker ganska fort att det inte alltid är så lätt att föra sig framåt som man är van vid. Kameran hoppar alltför ofta mellan låsta och onaturliga vinklar vilket gör att man ibland har svårt att styra Marianne dit hon behöver gå. Snabba riktningsförändringar är inget man ska hoppas alltför mycket på då man oftast fastnade i objekt eller gick in i en vägg på grund av de låsta kameravinklarna. Självklart bidrar detta med en kuslig och en obehaglig känsla i sig, men att man ibland hade svårt att urskilja nästa ledtråd eller vart man var tvungen att gå, gav ett första intryck att det mer var ansträngande och besvärligt innan man fick grepp om det. När man väl hittade känslan för rörelsen och kameravinklarna så är det i slutändan ett välskrivet och bra skapat spel. Storyn utspelar sig till en början i ett lågt tempo där det ibland kan kännas som en transportsträcka till nästa ledtråd, men ju längre in i historien du kommer så accelererar även speltempot tillsammans med spänningen. Spelets stora satsning är att man letar sig framåt i två världar samtidigt parallellt. Ibland leder man Marianne genom den ena världen och ibland båda samtidigt. Det finurliga är att man hela tiden måste vara uppmärksam på sin omgivning, där den ena världen ofta kompletterar den andra genom labyrinten av pussel. Det kändes ibland som man trasslade in sig själv i ett hörn efter ha missat en ledtråd under tiden man fokuserade i fel dimension och man fick leta sig tillbaka och börja om från början. Det är i sig inget dåligt, utan mer en bristande erfarenhet för detta nytänkande spel. Trots att The Medium ibland kan kännas som en labyrint och att man behöver ta en funderare kring alla pussel så har ändå Bloober Team lyckats skapa ett bra upplägg av många olika pussel med god variation. Pusslen känns väldigt smart invävda tillsammans med historien, och det är sällan som du stöter på samma typ av problem flera gånger. Spelet bryter även av med några intensiva actionsekvenser - där du förföljs av fienden The Maw - som samtidigt bibehåller tempot under resans gång. Slutligen är The Medium en blandad kompott. Här finns ett initialt lågt tempo, bråkiga kameravinklar och en sladdrig kontroll. Men samtidigt är The Medium ett konstnärligt verk i sig självt, både visuellt och musikaliskt, vars universum ändå förtjänas att utforskas.

Författare: Robin

Sammanfattning

The Medium är en flört med äldre skräckspel samtidigt som det blandar in fräscha element som känns moderna. Om du är ett fan av bra berättelser och intressanta pussel så kan jag varmt rekommendera The Medium.

Overall
3

Fördelar

  • Atmosfären
  • Storyn
  • Musiken
  • Pusselelement med två dimensioner (bokstavligt talat)
  • Skön taktil feedback i PS5-handkontrollen

Nackdelar

  • Lågt tempo
  • Sliriga kontroller
  • Låsta kameravinklar som förvirrar på sina ställen

Lämna en kommentar