En fenomenal berättelse med välavvägd spelmekanik

Speltitel: The Last of Us Part II

Spelbeskrivning: Ytterst få spel lyckas beröra en på samma sätt som riktigt bra böcker och filmer alltjämt gör, men ibland sker det. Under de senaste åren har spel som God of War, Red Dead Redemption 2 och The Witcher 3 nått en nivå av berättarmässig genialitet som får spel man tidigare betraktat som narrativa mästerverk att blekna i jämförelse. Härmed bör även The Last of Us: Part 2 adderas till listan över berättarmässig genialitet. I uppföljaren till 2013 års The Last of Us står hämnd på agendan. Berättelsen är mörk och tar flertalet narrativa risker – somliga framgångsrika, andra inte – för att behandla ämnen man i tv-spel sällan bevittnar. Visserligen rör The Last of Us 2 knappast om i den moralfilosofiska grytan (Kant hade inte imponerats), men likväl är det är en berättelse vars tematiska tyngd överträffar det mesta som går att finna inom spelmediet. Utvecklaren Naughty Dogs främsta förtjänst ligger som vanligt i regin och dialogen. Ytterst sällan hajar man till på grund av dålig dialog eller stela karaktärsmodeller. Det Naughty Dog insåg med Uncharted 2 – betydelsen av hur man berättar en berättelse – är någonting man önskar att fler spelutvecklare skulle inse. Narrativa risker till trots är spelmekaniken sig förhållandevis lik föregångarens. Man har förfinat och expanderat det som gjorde originalet framgångsrikt, vilket varit helt rätt väg att gå. Initialt chockerades jag över hur oerhört kaotiskt The Last of Us 2 ofta är – hoppas man att helt kunna undgå att bli upptäckt kommer man snart bli besviken. Fienderna man ställs inför, såväl människor som ”infekterade”, är intelligenta och kvicktänkta. Man gör bäst i att avverka så många fiender som möjligt innan man blir upptäckt, för att sedan söka nytt skydd. Till sin hjälp har man en ständigt sinande packning av förnödenheter och utrustning. ”Loot”-samlandet blir stundtals ett stressmoment, men det vägs dock upp av tillfredsställelsen i att hitta riktigt användbara föremål. Gällande den tekniska biten har Naughty Dog pressat PS4:an till sin bristningsgräns. Som bekant sjunger konsolen på sin svanesång, och det är tydligt att The Last of Us 2 antagligen aldrig kommer överträffas i form av teknisk briljans på Playstation 4. Detaljrikedomen är ofantlig, ljussättningen otäckt välgjord och animationsarbetet perfekt. Därtill har spelet även en fantastisk ljudbild som bidrar till den oerhört täta stämningen. The Last of Us 2 är, trots lovorden ovan, inte ett perfekt spel. Den ökända ludonarrativa dissonansen gör sig ofta påmind, stundtals tar sig Naughty Dog hiskeligt mycket vatten över huvudet i det narrativa risktagandet, och det finns vissa trial and error-moment. Det måste emellertid konstateras att Naughty Dog åstadkommit någonting häpnadsväckande. Efter att jag 2013 spelat klart föregångaren och upplevt dess perfekta slut var jag övertygad om att en uppföljare hade varit överflödig. Somliga kommer kvarstå vid denna uppfattning efter att de spelat uppföljaren, men i min mening är det här en uppföljare som bygger på föregångaren på det allra bästa sättet. Därför är det för min del en oförglömlig upplevelse.

Författare: Felix

Sammanfattning

Många kommer uppröras av flera av Naughty Dogs beslut i denna uppföljare, men andra kommer hänföras.

Overall
5

Fördelar

  • Berättelsen
  • Tekniskt otroligt
  • Musiken
  • Röstskådespelarna
  • Välgjord spelmekanik

Nackdelar

  • Vissa berättarmässiga tveksamheter
  • Även om spelmomenten är underhållande innoverar Naughty Dog föga
  • Dåliga bosstrider