The Dark Eye: Chains of Satinav

En spännande berättelse hålls tillbaka av tekniska brister

Speltitel: The Dark Eye: Chains of Satinav (testat på Switch, tillgängligt på PC, Xbox One och Switch)

Spelbeskrivning: Spelutvecklarna Daedalic Entertainment har skapat massvis av hyllade äventyrsspel i peka-klicka-stuk under de senaste tio åren. Många av deras spel, som The Whispered Worlds och Deponia, har fått mycket uppmärksamhet av spelare såväl som kritiker. Nu har ett av deras äldre spel, The Dark Eye: Chains of Satinav, hittat ett nytt hem på Nintendo Switch. Är detta ett äventyr värt att följa med på eller är det bättre att undvika? Något som jag inte visste var att The Dark Eye är ett populärt rollspel som uppkom under 1980-talet och det är på det brädspelet som detta spel, Chains of Satinav, är baserat. Handlingen utspelas i en magisk värld kallad Aventuria som doftar Sagan om Ringen blandat med Harry Potter. Du axlar rollen som fågelfångaren Geron, en ung man som verbalt och fysiskt trycks ner av alla andra i staden som han bor i. Efter att ha vunnit en tävling och fått en audiens med kungen får han ett uppdrag: rensa konungens slott på kråkor. Detta är bara början på en mörk och episk resa som tar cirka tolv timmar att slutföra. Chains of Satinav lyckas verkligen med konststycket att locka in dig i den vackra världen. Den mystiska och mörka berättelsen är en stor bidragande faktor till detta, men man får inte glömma de handritade bakgrunderna. De är fantastiskt illustrerade, nästintill groteskt detaljerade på sina ställen. Men där slutar det positiva med spelet tyvärr. För hur mycket jag än gillar berättelsen och världen så kan jag inte bortse från spelets tekniska brister. Här finns massvis av animationer som buggar ur, textremsor som stannar kvar på skärmen när man stängt menyer och försvinnande föremål. Dessvärre anser jag även att användargränssnittet är plottrigt och ofta i vägen när man ska undersöka föremål. Jag missade massvis av ledtrådar och objekt bara för att spelets menyer var i vägen och gjorde att jag inte kunde se. Utöver dessa nackdelar känner jag heller aldrig någon kontakt med spelets huvudkaraktär, Geron. Han är mest irriterande och uppstudsig mot människorna han stöter på i världen. Sen hjälper det inte heller att röstskådespeleriet lämnar en del att önska. Man förtrollas aldrig av rollprestationerna och därför blir man inte uppslukad i spelet. Det är synd när den grafiska presentationen och musiken lirar så fint ihop. Tråkigt att rösterna kommer in och sabbar illusionen. The Dark Eye: Chains of Satinav har en bra story och snygg grafik, men det hjälper tyvärr inte när allt annat är mediokert och tekniskt trasigt. Sen hade spelet kunnat kortats ner några timmar tycker jag också. Jag hade velat älska det här spelet, men tyvärr blir det ett ljummet betyg. Låt oss hoppas att Daedalic gör ett nytt spel i den här världen men som är betydligt mer polerat.

Författare: Robin

Sammanfattning

Chains of Satinav bjuder på vacker grafik och musik samt en välskriven berättelse. Tyvärr lider spelet av diverse tekniska brister som drar ner upplevelsen rejält.

Overall
2.5

Fördelar

  • Bedårande handritad grafik
  • Stämningsfull musik
  • Intressant värld och berättelse

Nackdelar

  • Oinspirerade röstskådespelare
  • Massor av tekniska buggar
  • Klumpigt användargränssnitt
  • Geron är en tråkig protagonist
  • För långt

Lämna en kommentar