Paradise Lost

Något som kunde ha blivit ett paradis

Speltitel: Paradise Lost || Spelat på Xbox Series X (Finns tillgängligt på Xbox One, Series X/S, PS4, PS5 och PC)

Spelbeskrivning: Vissa spel lyckas förtrolla spelaren utan något faktiskt gameplay och istället med en fängslande berättelse. Dessa spel brukar kallas ”walking simulators”, eftersom man egentligen bara går omkring och följer en story. Ett spel som direkt dyker upp i mitt huvud när jag tänker på walking simulators är Gone Home, ett spel som handlar om att gå omkring i sitt föräldrahem. That’s it! Nu har Paradise Lost anslutit sig till denna märkliga genre och resultatet är oväntat ljummet. I Paradise Lost iklär vi oss rollen som en liten pojke som flyr ner i en övergiven nazistbunker från andra världskriget. Året är någon gång på 1960-talet och kriget pågår fortfarande. Målet är främst att söka skydd från omvärlden men samtidigt att ta sig längre och längre ner i bunkern för att upptäcka hemligheter som aldrig skådat dagens ljus. Premissen är bra och spännande men man märker direkt att Paradise Lost lider av en mängd brister. Spelmässigt går du runt i bunkern i ett snigeltempo och undersöker föremål för att driva storyn framåt. Likt många andra spel i denna genre hittar man ledtrådar i form av brev och andra pappersdokument. Ofta hittar man någon sida från en dagbok på ett bord eller någon tidning på en stol. Denna berättarteknik är gjord på samma sätt i så många liknande spel. Och därmed känns handlingen klumpigt berättad och som en i mängden. Jag kände aldrig suget efter att veta mer om storyn eftersom den inte presenteras på ett engagerande sätt. Utöver själva handlingen så finns det inte så mycket att göra i Paradise Lost. Du går väldigt långsamt genom bunkern och det är sällan som man behöver göra något mer än att bara trycka på A-knappen för att öppna en dörr eller läsa ett dokument. Personligen blev jag uttråkad väldigt fort. Jag kan uppskatta långsamma spel om det tillför något till helheten, men i Paradise Lost orsakar det bara tristess. Slutligen kan jag säga att det även finns några bra sidor hos Paradise Lost också. Grafiken är för det mesta ganska snygg och konceptet är riktigt bra till en början. Jag önskar bara att man hade kunnat skapa en mer engagerande story och gjort det spelmässiga (det lilla som finns) mer finslipat. När det finns spel som Gone Home och What Remains of Edith Finch så blir Paradise Lost överflödigt och oväntat identitetslöst. Men om du vill ha en cirka två timmar lång(sam) vandring i en nazistbunker så är detta spelet för dig.

Författare: Robin

Sammanfattning

Ett intressant koncept som sjabblas bort och aldrig hinner bli något innan det är slut. 

Overall
2

Fördelar

  • Intresseväckande koncept
  • Några smarta ”pussel”

Nackdelar

  • Dåligt berättad story
  • Seg spelmekanik
  • Saknar identitet
  • Klumpiga kontroller

Lämna en kommentar