Nier Replicant ver.1.22474487139

Kultspel som frustrerar

Speltitel: Nier Replicant ver.1.22474487139 (testat på PS4, tillgängligt på PS4, Xbox One, PC)

Spelbeskrivning: Med dess ytterst följsamma gameplay och tankeväckande handling lyckades 2017 års Nier: Automata underhålla mig stort. Jag hade inte spelat föregångaren (Nier från 2010, utvecklat av smått obskyra Cavia), och visste därför inte vad jag skulle förvänta mig bortom utvecklaren Platinum Games sedvanligt välgjorda spelmekanik karaktäriserad av tighta och smidiga stridssekvenser. Efter att ha upplevt verket visade det sig dock även innehålla ett narrativt djup, som trots dess hejdlösa brist på subtilitet (exempelvis haglar referenserna till 1800- 1900-talens stora existentiella filosofer, och huvudpersonen heter "2B") ändå erbjöd någonting unikt inom spelmediet. Nu lanseras Nier Replicant ver.1.22474487139 (hädanefter enbart kallat ”Nier Replicant”), en teknisk uppdatering av originalspelet som tar vara på Automatas spelmotor för att låta dagens gamers uppleva det drygt tio år gamla spelet. Här kontrollerar man en protagonist som man själv får namnge (min huvudrollsinnehavare fick heta "Jobs", av någon anledning), vars uppdrag det är att skydda och hjälpa sin tämligen våpaktiga lillasyster. Settingen är medeltida, vilket utgör en stark kontrast mot Automatas uppenbart post-apokalyptiska miljöer. Annars känner man dock initialt igen sig från Automata – liksom i det spelet är även här de spelmekaniska momenten tight utformade (förutom hoppandet, av någon anledning) och handlingens mångfald av mysterier gör en hungrig efter svaren på dessa. Emellertid står det dock snart klart att originalspelet Nier – och även denna tekniska uppdatering Nier Replicant – är långt ifrån så raffinerat som Automata. Nier är nämligen ett japanskt action-rollspel av 00-talsstuk, med allt vad det innebär. Mängden fetch quests är skrattretande stor (fetch quest avlöser fetch quest som avlöser fetch quest), dialogen hänför i sin uselhet (en av spelets allra första repliker: ”Is that a cookie?”), striderna blir snabbt enformiga och de androgyna ungdomarna som utgör spelets huvudpersoner väcker aldrig särskilt stor sympati. Allt eftersom inser man visserligen att spelregissören Yoko Taro försökt kommentera sin branschs och mediums bristfällighet utifrån ett metaperspektiv, men till syvende och sist är det ändå spelaren som måste traggla sig fram och tillbaka över kartan i jakt på olika föremål, vilket gör att kritiken därmed faller platt och att budskapet undermineras. Taros insikter är intressanta, tankeväckande och befogade; därför är det synd att Nier Replicants gameplay aldrig lyckas underhålla mer. Nier blev emellertid så småningom ett kultspel (tydligen lär folk på Platinum Games ha uppskattat originalspelet, varför de tog på sig utvecklingen av uppföljaren), och det har inte erhållit den statusen utan anledning. Narrativet må vara fyllt av tveksamheter, men jag tycker ändå att man i slutändan lyckas berätta en historia som liksom Automata väcker en del existentiella tankar om identitet. Vidare ligger en av spelets främsta förtjänster tveklöst i dess hyllningar till andra tv-spel (bl.a. till Resident Evil, Diablo och The Legend of Zelda), vilket ytterligare understryker intrycket av att spelet är i dialog med sitt eget medium. Trots ett antal kvalitéer som får mig att inse varför spelet kommit att erhålla den status det har är det dock svårt att förbise dess uppenbara brister, som i slutändan ändå gör spelet till en synnerligen frustrerande upplevelse. Nier Replicant innehåller nämligen utöver de tidigare nämnda svagheterna en mängd andra mindre brister som ytterligare utökar frustrationen man drabbas av medan man spelar. Mini-kartan är grovt icke-intuitiv, sidouppdragen är meningslösa och humorn faller alltjämt platt. Med denna remaster tycks man ha man polerat originalspelet en aning bortom enbart dess grafiska yttre, men jag kan tycka att det behövts betydligt mer finputsande för att göra spelet relevant för en modern spelmarknad. Som historisk klenod och en mycket oborstad del av den tämligen korta spelhistorien är dock Nier Replicant en intressant upplevelse, men det är också, som sagt, en högst frustrerande sådan. Gillade man Automata och hoppas på något liknande kommer man garanterat finna sig själv besviken, då Nier Replicant på ett spelmekaniskt plan aldrig når samma nivåer som dess uppföljare. Däremot är det svårt att avfärda spelet helt, på grund av ovan nämnda kvalitéer.

Författare: Felix

Sammanfattning

Nier Replicant ver.1.22474487139 har en del intressant att erbjuda, men tyvärr väger dess brister allt för tungt för min egen del.

Overall
2.5

Fördelar

  • Vissa narrativa förtjänster
  • Smooth strider
  • En del läckra miljöer

Nackdelar

  • Dialogen
  • En hiskelig mängd fetch quests
  • Enformiga strider
  • Platta karaktärer
  • Tråkiga bonusuppdrag

Lämna en kommentar