Mass Effect: Legendary Edition

Mäktigt rymdepos som fortfarande håller

Speltitel: Mass Effect: Legendary Edition || Spelat på Playstation 4 (Finns tillgängligt på Playstation 4, Xbox One och PC)

Spelbeskrivning: Mellan 2007 och 2012 (hissnande länge sedan) släpptes Biowares Mass Effect-trilogi, som tog världen med storm. Personligen sveptes jag också med i det mäktiga rymdeposet, vars rika karaktärsgalleri och mängder av storyvalmöjligheter gjorde trilogin till en oförglömlig upplevelse. Nu lanseras en remaster av spelen, kallad ”Legendary Edition”, vilken innehåller en upphottad fernissa samt allt nedladdningsbart material, och frågan är: är spelen fortfarande värda att uppleva? Att återigen ta sig igenom föreliggande trilogi har varit en märklig, stundtals frustrerande, och synnerligen intressant upplevelse. Här kan man nämligen tydligt urskilja hur spelmediet blivit lättillgängligare, och i flera avseenden mer handhållande, med åren. I 2007 års Mass Effect tydliggörs det nämligen snabbt att man spelar ett fjorton år gammalt spel. Här återfinns alla de barnsjukdomarna som spelmediet nästintill vuxit ifrån – klumpiga stridssekvenser, intvingade fordonssegment, onödigt svåra bossar, svårprickade små fiender, totalt icke-intuitiva kartor som snarare kan liknas vid labyrinter. Den tekniska biten (som ju ska ha förbättrats) lider dessutom av en mängd problem. Hade man återvänt till originalspelet och spelat det på Xbox 360 hade det troligtvis sett ut som skit (vilket man givetvis inte minns det som), och det gör visserligen remastern av ettan absolut inte, men trots det lämnar den grafiska biten en hel del att önska. Lyckligtvis besitter dock originalspelet Mass Effect också en rad kvalitéer. Worldbuildingen är fascinerande, storyvalmöjligheterna stora och rollfigurerna alltjämt välskrivna. I egenskap av en person som är totalt ointresserad av att skapa min egen karaktär kan jag ofta tycka att det är synd att spelets protagonist är ett sådant blankt papper, men det vägs upp av faktumet att birollsinnehavarna fascinerar med välutvecklade backstorys och karaktärsmässigt djup. Sammantaget är det första Mass Effect en rätt frustrerande upplevelse som dock ändå landar i någonting tillfredsställande. Just det spelmekaniska har åldrats rätt dåligt, men när man sedan går vidare till uppföljaren Mass Effect 2 kan man se hur Bioware förbättrat detta. Stridssekvenserna är tightare, vapensystemen fungerar bättre, det grafikmässiga är snyggare och över lag har man gjort ett mer användarvänligt jobb. I uppföljaren finns dock en tradighet som jag inte upplevde med ettan, som är ett hyffsat kort spel på runt 12 timmar (inklusive en del sidouppdrag). Mass Effect 2 däremot är fyllt med innehåll som ganska snabbt slutar underhålla – till stor del på grund av faktumet att dess stridssekvenser inte är särskilt roliga, även om de är mer välgjorda än dito i föregångaren. Innan jag spelade Legendary Edition hade jag sagt att tvåan var det bästa av de tre spelen, men till min stora förvåning kan jag nu konstatera att jag gillade detta spel minst i trilogin. I samband med att jag återigen tog mig an det bespottade Mass Effect 3 (bespottat på grund av dess kontroversiella slut) insåg jag dock hur oerhört spelmekaniskt och narrativt raffinerat det är jämfört med dess föregångare. Trean är nämligen bättre än både ettan och tvåan i så gott som alla avseenden. Karaktärerna är mer välskrivna, rollspelselementen fungerar bättre, striderna är roligare, och själva upplägget – att bygga en styrka stark nog att ta sig an den slutgiltiga fienden – skapar ett starkt incitament till att vilja ägna sig åt dess sidouppdrag. Trean har emellertid givetvis också sina brister. Man känner sig t.ex. ofta dumförklarad av onödiga inslag som vägmarkörer och annat förenklande trams. I Mass Effect 1:s frustreras man ofta av att man sällan har en aning var man ska bege sig, vilket i trean bytts ut mot övertydlighet, och jag undrar om man inte hade kunnat hitta en balans mellan dessa två ytterligheter. På grund av ovanstående slutsatser är det svårt att landa i ett fullständigt omdöme om remastern som helhet – främst eftersom det närmast är en förutsättning att spela ettan och tvåan först för att kunna njuta av trean till fullo. Eftersom trilogin dock besitter ett visst spelhistoriskt värde, och att varken ettan eller tvåan är dåliga spel, är det svårt att inte rekommendera denna remaster. Vare sig man spelade dessa spel när det begav sig och vill erinra sig en mäktig spelupplevelse, eller om man av någon anledning missade dem och vill se vad allt snack handlar om, står det klart att Mass Effect: Legendary Edition är en otroligt fin speltrilogi som erbjuder tiotals timmar av underhållning. Utdaterade inslag i framför allt Mass Effect och Mass Effect 2 till trots är det fortfarande en oförglömlig upplevelse.

Författare: Felix

Sammanfattning

Tre spel vars helhet måste betraktas som högst tillfredsställande, även om de besitter en del individuella problem.

Overall
4

Fördelar

  • Berättelsen och dess rollfigurer
  • Magisk värld
  • Stora storyvalmöjligheter
  • Dynamiska och underhållande strider i trean

Nackdelar

  • Utdaterad spelmekanik i framför allt ettan
  • För många och långa stridssekvenser i tvåan

Lämna en kommentar