Mer av samma från Insomniac

Speltitel: Marvel's Spider-Man: Miles Morales

Spelbeskrivning: 2018 års Spider-Man, från Ratchet and Clank-makarna Insomniac, var ett hyffsat underhållande äventyr som på ett tillfredsställande sätt infriade löftet om att få axla rollen som den nätsvingande hjälten. Tack vare välavvägda spelmoment och en lagom intressant berättelse lyckades man leverera ett av de främsta superhjältespelen undertecknad upplevt – även om genrens utbud naturligtvis är begränsat. Det fanns dock aspekter av spelet som förtjänade kritik. Till att börja med blev dess spelmoment mot slutet tämligen repetitiva. Man var rejält uttröttad efter att man 14 000 gånger befriat lagerlokaler, slagit ned skurkar och svingat sig efter flyende bilar. Vidare kan man knappast hävda att spelets berättelse åstadkom några narrativa bragder. Ambitionen tycktes vara att berätta en rörande berättelse med samma narrativ tyngd som Sony-kollegorna på Naughty Dog och Sony Santa Monica så framgångsrikt gjort, men i min mening kom man aldrig ens i närheten. Mitt intresse väcktes dock när det stod klart att man i det uppföljande äventyret skulle få axla rollen som Miles Morales, bland annat känd från 2018-filmen Spider-Man: Into the Spider-Verse, som Insomniac tycks ha sneglat mot när de utvecklat Marvel’s Spider-Man: Miles Morales. Liksom filmen utspelar sig spelet i ett vintrigt New York, ljudbilden liknar den från filmen då soundtracket präglas av samma typ av R&B och Hip-Hop, och huvudrollen spelas förstås av samma rollfigur. Insomniac har gjort väldigt mycket helt rätt i skapandet av Miles Morales. Även om jag endast spelat det på Playstation 4 kan det enkelt konstateras att den tekniska biten överträffar det mesta konsolen har att erbjuda. New York i vinterns järngrepp är vansinnigt väldesignat, med god detaljrikedom och en tät atmosfär som för mig tillbaka till dess verkliga förlaga. Därtill har man även fyllt spelet med gediget innehåll i form av bonusuppdrag och utforskande, som utan tvekan kommer underhålla fans av det första spelet under många timmar. I min ringa mening lider dock Miles Morales av samma problem som föregångaren. Man bör vara tydlig med att detta inte är en regelrätt uppföljare och att det därför är orimligt att förvänta sig att Insomniac ska återuppfinna hjulet, men likväl är bristen på nyheter alldeles uppenbar. Förutom dess protagonist och några nya superhjälteförmågor erbjuder Miles Morales nämligen ingenting nytt. Skurktillhåll avverkas med stealth-metoder och fiender besegras med handgemäng präglat av gadgets och specialattacker. Mer av samma, det vill säga. Likaså är spelets berättelse fortsatt av samma kvalité som föregångaren. Dialogen är stel, karaktärerna är ointressanta och dramat blir aldrig särskilt gripande. Trots dessa brister är det dock svårt att avfärda Insomniacs senaste verk helt, på grund av de tidigare nämnda kvalitéerna. Älskade man det första spelet kommer man garanterat inte bli besviken, men tröttnade man på det – som jag gjorde – har inte Miles Morales särskilt mycket att erbjuda. Jag landar därför i ett godkänt omdöme, även om det är svårt att tilldela det mer.

Författare: Felix

Sammanfattning

En värdig fortsättning till det förra spelet som dock inte erbjuder särskilt mycket nytt.

Overall
3

Fördelar

  • Bra musik
  • Tekniskt mästerligt
  • Atmosfäriskt
  • Fortsatt roligt svingande

Nackdelar

  • Trots ambitionen blir aldrig storyn särskilt intressant
  • Få nyheter
  • Stealth-momenten är alldeles för lätta