Deathloop

Ny kreativ spinn på det som gjorde Arkane Studios tidigare spel minnesvärda

Speltitel: Deathloop || Spelat på PC (Finns tillgängligt på Playstation 5 och PC)

Spelbeskrivning: Tack vare dess snillrika bandesign, myriad av valmöjligheter och häftiga estetik står sig Arkane Studios Dishonered som ett av dem mest underhållande spelen jag spelat. I uppföljaren, Dishonored 2, stagnerade dock utvecklaren en aning i mitt tycke (tvåan var visserligen bra, men liknade föregångaren alldeles för mycket), och därför var frågan i och med lanseringen av studions senaste spel, Deathloop, – ska Arkane lyckas förnya tillräckligt mycket, samtidigt som man bibehåller det som gjorde tidigare spel så välgjorda? Omedelbart inser man att svaret är ja. Deathloop är, som titeln antyder, ännu ett spel med det trendiga tidsloop-konceptet. Nyligen recenserade jag indiethrillern 12 Minutes, och liksom i det spelet handlar även detta spel om att återuppleva samma sekvens ett flertal gånger, medan man successivt utvinner information nog för att slutligen bryta den eviga cykeln. Till skillnad från det avskalade 12 Minutes rör det sig dock här om ett spel av betydligt större omfattning. Valmöjligheterna i Deathloop är många, vilket givetvis skänker det ett synnerligen tilltalande djup. Kort sagt kan man säga att Deathloop handlar om att lyckas lönnmörda ett antal individer, och vägen dit är sällan rak. Man känner igen sig mycket från Dishonored-spelen – liksom i dessa återfinns här ett antal bekanta förmågor , och den estetiska designen är snarlik. Det som förhindrar Deathloop från att kännas som en återupprepning av studions tidigare spel är dock en flertal faktorer, främst det mycket kreativa tidsloopskonceptet, som Arkane i min mening lyckats väldigt väl med. Man rör sig i Deathloop mellan olika områden under olika delar av dagen, och beroende på när man vistas på en särskild plats sker olika saker ger en möjlighet att nå sitt mål. Omedelbart inser man att Arkane valt ett hyffsat användarvänligt tillvägagångssätt. Exempelvis passerar inte tiden förrän man som spelare själv väljer att gå till nästa tidpunkt på dagen, vilket gör att man som spelare sällan känner sig stressad av konceptet. Å andra sidan känner man sig stundtals lite väl handhållen av spelet. Informationen om vad man ska göra för att ta sig vidare är något väl tilltagen, och därför behöver man sällan fundera särskilt mycket över vad man ska göra härnäst, men det kan förlåtas eftersom spelet i första hand är ett actionspel, och inte ett mysterie-pusselspel likt det tidigare nämnda 12 Minutes. Sammantaget gör det nya spelmekaniska greppet att spelet känns fräscht, trots att det i ärlighetens namn liknar Arkanes tidigare spel rätt mycket. Med tidsloopen har man dock infogat ett nytt kreativt koncept som man tidigare mest skådat i spel av mindre slag, och sättet man genomfört det på gör också att spelet känns lagom nydanande för att lyfta det till högre kvalitetsmässiga höjder. Ytterligare aspekter förstärker denna känsla. I spelet ikläder man sig rollen som Colt, som drabbats av minnesförlust. Efter sig har man lönnmörderskan Julianna – kontrollerad av en annan online-spelare vars jobb det är att beröva Colt på livet. Inledningsvis är detta ett stressmoment, men i takt med att man lär sig spelets funktioner bättre och erhåller nya förmågor lär man sig snart att hantera detta, och inslaget erbjuder då ytterligare en dimension av underhållning. Vi har sett liknande koncept i andra spel, exempelvis Dark Souls, men aldrig utformat som i Deathloop – där korsningen mellan online- och singleplayer-spel känns mycket naturlig. Tack vare online-komponenten och tidsloopkonceptet har Arkane konstruerat ett ytterst unikt spel som dessutom känns mycket spelmekaniskt förfinat. Bandesignen är välgjord, stealthmekaniken underhållande och svårighetsgraden välavvägd. Trots att grundkonceptet med FPS-stealth funnits länge har man onekligen lyckats förnya det tillräckligt mycket för att spelet ska kännas fräscht, unikt och innovativt – och däri ligger också spelets kvalité. I egenskap av någon som uppskattar välberättade historier kan jag dock tycka att Deathloop känns aningen tunt på denna front. Visserligen erbjuder spelet underhållande ögonblick, och jag uppskattar jargongen mellan Colt och Julianna (som kommunicerar med varandra via radio), men det är knappast en historia man kommer minnas. Därtill intresserar inte världsbygget mig särskilt mycket, vilket det ändå gjorde i Dishonored-spelen. Spelet har utan tvekan glimten i ögat och försöker inte berätta en berättelse av tematisk tyngd, men i andra spel har man haft liknande avsikter och ändå lyckats betydligt bättre (exempelvis i Wolfenstein-spelen). Det kan dock inte förnekas att Arkanes senaste skapelse är en mycket innovativ sådan som erbjuder stor underhållning. Utöver tidigare nämnda förtjänster är dess system med vapen och förmågor välgjort med lagom djup, och ur en teknisk synvinkel imponerar det onekligen. Min dator var aningen för slö för att köra det på de högsta grafikinställningarna, men trots det erbjuder ändå Deathloop vyer som snabbt tydliggör att detta är ett renodlat ”nextgen”-spel. Tack vare alla dessa bedrifter bör Arkane applåderas för vad de åstadkommit med i Deathloop.

Författare: Felix

Sammanfattning

Arkane visar återigen att de är mästare på underhållande spelupplevelser.

Overall
4

Fördelar

  • Innovativt och kreativt
  • Roliga förmågor
  • Bandesignen
  • Estetiken och musiken

Nackdelar

  • Något storytunnt
  • Stundtals lite väl handhållande

Lämna en kommentar