"Cuphead" är spelmagi som dödar dig

Speltitel: "Cuphead"

Spelbeskrivning: Den unge Cuphead och hans bror Mugman uppsöker ett casino som ägs av Djävulen där de drabbas av övermod vid roulettbordet och får betala med sina själar. Djävulen benådar Cuphead och hans bror ifall de ger sig ut i världen och hämtar alla andra själar som har en skuld till Djävulen. Handlingen i Cuphead är minimalistisk och berättas via stillbilder med text, men mer än så behövs inte. Vad som måste sägas sägs på ett perfekt sätt. Spelets ambition är inte att berätta en episk berättelse som tar 100 timmar att ta sig igenom. Spelets ambition är att ha kul när man slåss mot svåra bossar, och det lyckas Cuphead med på ett magnifikt sätt. Cuphead är ett 2D-actionspel som har tagit sin estetiska inspiration från 1930-talets tecknade filmer. Jag säger det på en gång: Det här är ett av dem absolut snyggaste spel som någonsin har gjorts. Grafiken ser på millimetern ut som klassiska tecknade filmer från exempelvis Disney. Utöver detta har man lagt på ett flimrande filter som gör att spelet ska se ut som en gammal film, vilket medför att det känns som att man tittar på en film. Musiken är även den tidsenlig och innehåller mycket jazz. Soundtracket till Cuphead är utan tvekan årets bästa soundtrack. Det är inte bara det audiovisuella som sticker ut i Cuphead. Svårighetsgraden är en stor del av spelets identitet. Bossarna är rejält svåra och du väljer själv i vilken ordning du vill ta dig an dem via spelets charmiga världskarta. Varje boss är klurigt designad och precis när man känner att man har lärt sig attackmönstret så går bossen in i en ny fas där den använder nya attacker och rörelsemönster. Bossarna har ingen synlig livmätare så allt man kan göra är att spamma skjutknappen och hoppas på det bästa. Man har endast tre liv och när man dör, (viket man gör hela tiden), visas en bild som indikerar på ett ungefär hur nära du var att besegra bossen. Ibland snubblar man precis på mållinjen utan att veta om det vilket framkallar vredesutbrott när Game Over-skärmen dyker upp. Däremot känns Cuphead nästintill aldrig orättvist. Ibland hamnar man i situationer där det är omöjligt att ta sig ur för att bossen använder två attackmönster i rad som inte går att undvika, men på det stora hela är det ett ytterst rättvist spel. Kontrollen är tight och det är oftast du själv som känner att du inte var bra nog. När man väl lyckas klara av en boss känns det enormt tillfredställande. Det är få spel, om ens något, som har lyckats få sin spelare att känna sig så duktig som Cuphead gör. Men samtidigt också så värdelös. Många kan tycka att avsaknaden av ”riktiga” banor gör spelet tråkigt, men så är inte fallet. Det finns nämligen några få ”run’n’gun”-banor som handlar om att ta sig från punkt A till punkt B. Dessa banor finns där främst för att du ska kunna samla på mynt som du senare kan köpa uppgraderingar för. Men precis som bossarna är dessa banor riktigt svåra. Även om spelutvecklarna inte direkt har lagt ner sina egna själar på skapandet av dessa banor är de ett roligt avbrott från dem galet intensiva bossfighterna. Sammanfattningsvis kan man konstatera att Cuphead är ett fantastiskt spel som hyllar 1930-talets tecknade filmer, men även dem svårare spelen från sent 80-tal/tidigt 90-tal. Bossarna är varierade och intressanta, men jag kan känna att det finns aningen för få av dem. Men med tanke på att priset på spelet ligger runt 200 kr är det inget snack om att det är mycket innehåll för pengarna. Dessutom finns det ett 2-player läge som är roligt men kan bli lite plottrigt eftersom det förekommer många projektiler samtidigt på skärmen. Om du vill spela tillsammans med en kompis eller själv är helt upp till dig, men har du en dator eller en Xbox One ska du definitivt spela Cuphead!

Författare: Robin

Sammanfattning

”Cuphead” är snyggt, roligt, charmigt och utmanande. Allt ett spel ska vara!

Overall
4.5

Fördelar

  • Kontrollen!
  • Bossarna!
  • Grafiken och musiken!
  • King Dice!

Nackdelar

  • Några för få bossar
  • Ibland orättvist på grund av no-win scenarion