Control

Ett underhållande spel med stor potential men även några rejäla brister

Speltitel: Control (testat på PS4, tillgängligt på PS4, Xbox One, PC)

Spelbeskrivning: Finska Remedy står i min mening bakom två mästerverk: actionthrillern Alan Wake från 2010, och noir-äventyret Max Payne 2 från 2004. Därefter har det dock varit skralt på mästerverksfronten från Remedys sida, varför jag aldrig intresserade mig överdrivet för deras senaste verk, Control. I februari ingick det emellertid gratis i Playstation plus, och därför bestämde jag mig för att ladda ned det. Nedan följer mina intryck. I Control befinner sig det övernaturliga i centrum för berättelsen, och liksom i Alan Wake står det snart klart att man mer än en gång sneglat på David Lynchs Twin Peaks-universum – och denna gång även på den besynnerliga tredje säsongen av tv-serien. Man axlar rollen som Jesse Faden, vars jakt på hennes bror Dylan fört henne till en byggnad i New York kallad ”the oldest house”. Därefter vidtar surrealistiska och absurda saker av paranormal karaktär. Remedy berättar i Control en berättelse med intressanta inslag, men som aldrig riktigt lyfter. Folk som läst mina recensioner vet att jag brukar påpeka vikten av dramaturgi i form av regi och dialog, och detta är tyvärr någonting den finska studion misslyckats med. Karaktärsmodellerna är stela, ansiktsanimationerna är onaturliga och dialogen är ofta rentav dålig. Dessutom är spelets rollfigurer trista och ointressanta – exempelvis satt jag vid ett tillfälle länge och tänkte på vad huvudpersonen heter, medan jag spelade (!). Övriga karaktärer har dessutom inte mycket mer att erbjuda. En finsk vaktmästare sticker visserligen ut, men han bidrar aldrig mer till storyn än att han ibland droppar kryptiska repliker (ofta på finska). Trots ovan nämnda brister finns dock en del intressant med Remedys berättelse, framför allt i de två expansionerna The Foundation och AWE (som ingår i den version av spelet som är gratis att ladda ned via Playstation plus). Man har t.ex. skapat en annorlunda mytologi som tilltalar, samtidigt som vissa partier av spelet onekligen visar en potential som jag – efter att ha spelat expansionerna – verkligen tror och hoppas på att Remedy kommer kunna utnyttja i framtida spel. Vad Remedy dock lyckats bättre med än storyn är det spelmekaniska, som när det är som bäst verkligen excellerar. Inledningsvis tyckte jag att stridsmekaniken kändes ungefär lika slätstruken som storyn, men i takt med att fler förmågor introduceras och man lär sig behärska dessa växer spelet enormt. Spelets strider kretsar kring fysikbaserad manipulation av objekt och fri rörelse såväl vertikalt som horisontellt, vilket underhåller stort. Ibland är det frustrerande svårt, men på det stora hela konstaterar jag att Controls stridmekanik är mycket lyckad. Problemet med den välutvecklade fysikmotorn tycks dock vara att konsolen (åtminstone mitt Playstation) har extremt svårt att hantera spelet utan att bilduppdateringen dras ned till en oacceptabel nivå. Medan objekt exploderar, fiender slängs åt alla håll och Jesses vapen går på högvarv hackar spelet rejält, vilket är synd. I övrigt är spelet snyggt – när det inte händer för mycket på skärmen. Ansiktsanimationen är som nämndes tidigare rätt dålig, men annars finns inte mycket att klaga på. Man har därtill onekligen gjort ett gediget jobb i utverkandet av den estetiska designen, evident i faktumet att man märkligt nog aldrig tröttnar på de gråa kontorsmiljöerna spelet utspelar sig i. Avseendes bandesignen är detta ännu ett område där Remedy gjort bra ifrån sig, då man tveklöst låtit sig inspireras av Dark Souls-makarna From Software. De olika delarna av spelet överlappar visserligen inte till den grad de gör i From Softwares spel, men likväl är det uppenbart att finnarna velat efterlikna japanernas verk med sina egna versioner av Bonfires och dylikt. Dessutom måste det fastslås att Remedy gjort det bra i hur man skapat miljöerna på ett sådant så sätt att kartan aldrig blir en nödvändighet, trots att den finns tillgänglig ett knapptryck bort. Skyltar och annat talar alltid om var man bör bege sig, vilket jag uppskattar. Dock gör den dåliga tekniska prestationen att texturer ibland tar alldeles för lång tid att laddas in, och därför fungerar detta tyvärr inte riktigt så väl som det borde. Sammantaget kan man säga att det finns stor potential i Control, men att det dras med några brister som tyvärr försämrar helhetsintrycket. Gudskelov såg jag bristerna först, och kvalitéerna först senare, och därför blev det slutliga intrycket ändå rätt positivt. Slutet på den sista expansionen lovar dessutom mycket, vilket garanterat kommer göra Remedy-entusiaster exalterade, och Control blir därför en självklar rekommendation, trots dess rätt stora brister.

Författare: Felix

Sammanfattning

Blandad kompott av dålighet och kvalité, men på det stora hela en god upplevelse.

Overall
3.5

Fördelar

  • Bandesignen
  • Striderna
  • Stor narrativ potential

Nackdelar

  • Trista karaktärer
  • Alldeles för ofta urusel framerate
  • Ibland onödigt svårt

Lämna en kommentar